Matilda Holmström och Matilda Hedlin

Glöm inte att rösta på mitt bidrag i Hööks fototävling! Ni är bäst om ni orkar avverka en minut åt detta :')
Här är en direktlänk till mitt bidrag:
http://www.facebook.com/hookssverige?sk=app_207590945965667&app_data=ae5b1d4bc873df76509ca141512ac031

Idag har jag en hel del att hinna med. Först och främst måste jag göra lite cheksamtal inför mitt jobb nästa vecka, sen ska jag städa hela huset och därefter blir det Terrano. När jag kommer hem ska jag nog direkt ut på landet där jag spenderar natten då jag ska inviga ett nytt arbete imorgon, awesome!  Jag har nu alltså två olika jobb som jag ska lyckas matcha ihop.

Ska försöka hinna med bloggen här emellan, det beror helt på hur snabbt jag avverkar det jag ska göra idag, annars vet ni vad jag har för mig! ; )

Åh mums, hittade min drömhäst på Hastnet, tycker någon kan ge den till mig!
Fatta snygg den där kommer bli när den är lite äldre!!

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=530048

Var ut till Terrano idag på morgonen, då jag i eftermiddag ska med Holmström och titta på Hingsten, spännande, spännande!

Red iaf dressyr i paddocken idag då det var ett tag sen vi var där och det är så oerhört geggigt överallt. Paddocken är dock inte Terranos favoritställe då han inte gillar skogen som är brevid och eftersom det blåser en del idag blev det inte mycket roligare att vara där.
Han gick och spände sig och tappade fokus titt som tätt när han hittade något att kolla på. Försökte bara aktivera och få honom ur sitt eget huvud så han skulle lyssna på mig och han var ganska fin emellanåt. Gjorde lite förvänd galopp, öppnor och slutor mot slutet och det fungerade rätt bra förutom när han kastade sig lite här och där.

HAHA, när jag var klar och skulle sitta av skyggar T för en presenning precis när jag är halvvägs av, som tur var landade jag på fötterna men det måste sett rätt roligt ut, av kom jag iaf och det var ju det som var meningen ; )

Nu ska jag äta lite mat och förbereda allt inför eftermiddagen!

Hoppträning på schemat idag, en helt perfekt övning för mig och T som har väldigt svårt att få till språng ur sväng, idag - var det just det som gällde.

Kan inte beskriva hur mycket denna lilla häst har växt i mina ögon.

När jag för första gången såg Terrano tyckte jag att han såg alldeles för "vanlig" ut, rätt tråkig och hade ingenting som stack ut ur mängden. Första gången jag blev erbjuden att rida honom tänkte jag att det kunde vara en kul grej men att han antagligen skulle kännas likadan att rida som han såg ut, tråkig alltså.
Oj så fel jag hade, jag var i extas efter första gången jag suttit på honom, han var så välriden och så mycket mer än vad jag förväntat mig, och det är han fortfarande.
Jag förvånas varenda gång hur kul det är att rida på honom, jag sitter nästan alltid av med ett leende på läpparna efter en ridtur på denna häst. Han har lärt mig så himla mycket och vi har verkligen haft kul tillsammans, och jag hoppas att få lite mer tid med honom, för jag är verkligen inte färdig med denna häst än!

Jag är med och tävlar i Hööks fototävling på facebook http://www.facebook.com/hookssverige?sk=app_207590945965667.

Rösta på mig och Terrano om ni tycker bilden på oss är värd vinsten :D
Sök på MATILDA HEDLIN, ni är verkligen bäst om ni gör detta!

Årets sommarbild?

Skrev ju för ett tag sedan om Agrias ridskolemästerskap för ridskoleryttare.
Nu tänkte jag berätta om de två gånger jag ställde upp och tävlade.

Första gången jag ställde upp, 2009, kom jag inte längre än till kvalet på min egen ridskola, vi skulle skicka tre på storhäst och jag kom fyra. Vid det tillfället red jag en av ridskolans hästar vid namn Chipen Choplin och jag red som en kratta, verkligen. Jag var så nervös, haha! 
Detta året var det bara dressyrmoment, året efter ändrade de reglerna till dressyr, hoppning och kunskapsprov.

Jag har så mycket att vara tacksam för när det kommer till en speciell liten vit ponny som lärde mig vikten av vänskap, vikten av ödmjukhet och förtroende, en lärdom jag alltid kommer att bära med mig.

I början var vi båda små och osynliga, vi vågade inte ta för oss och ingen förstod sig riktigt på oss. Vi började vår resa i tron om att det aldrig skulle fungera, att vi aldrig skulle kunna gå ihop. I slutet var vi båda starkare än någonsin, tillsammans kunde vi göra allt och vi var båda mycket starkare utåt.

Ponnyn jag pratar om heter Top Gun, och jag älskar honom!

---

År 2006, efter att Chimal hade ryckts iväg från mig letade jag en ny häst att rida och fick reda på att en Totte, en vit, tråkig ridskoleponny var ledig att hyra. Jag hade ridit honom några gånger innan och det var ingen rolig upplevelse, jag hatade verkligen denna dryga, sega och outrycksfulla ponny. Men jag ville inte sluta med ridningen så jag tackade ja till erbjudandet i väntan på att bättre skulle dyka upp.

I början undrade jag om det var så klokt att ens fortsätta rida, totte och jag passade verkligen inte ihop och jag har aldrig vart med om en otrevligare ponny. Att få honom att arbeta i form var en omöjlighet, och han vägrade att hoppa ett enda hinder. Totte såldes till ridskolan då han vägrade att hoppa, han vågade helt enkelt inte. Han blev ett nervvrak i närheten av hinder. Jag, som älskade hoppning tyckte detta var helt värdelöst.
Men när månaderna gick började jag få se glimtar av en ponny jag inte sett tidigare, han började visa för mig vem han egentligen var och jag insåg att det kanske fanns en härlig personlighet under den tråkiga ytan. Ju mer vi lärde känna varandra och ju mer han vågade lita på mig slappnade han av. Snart var vi riktigt farliga i dressyren och vi hade börjat i en hoppgrupp på ridskolan i försök av att få honom att slappna av vid hinder. Det gick bara bättre och bättre på träningarna och snart hoppade vi hinder på 1m och totte verkade tycka att det var rätt kul. Nu gick det även bättre för de andra ridskoleeleverna att hoppa på honom då han inte stannade lika mycket.

I vår första dressyrtävling roffade vi åt oss vinsten, och så fortsatte det. Vann vi inte så placerade vi oss tvåa, det hände faktiskt bara en gång att vi hamnade utanför placering i dressyren och då startade vi LA:3 mot ponnyer som startade LC:1 - LB:1.
Vi försökte oss även på att starta några hopptävlingar men där blev Totte sitt gamla jag, han skakade och vågade sig knappt in på banan, och när han väl gjorde det kom vi inte över första hindret. Men skam den som ger sig! Jag fortsatte att ta in totte på hoppbanorna och snart kom vi över både första, andra och tredje hindret innan det tog stopp.
Folk tyckte jag och Totte var dagens största underhållning på tävlingarna då jag verkligen behövde berömma honom hela vägen, kände han att jag inte stöttade honom var det slut på den hopptävlingen.

I slutet av min och Tottes tid tillsammans, alltså tre och ett halvt år senare, kom vi faktiskt runt en bana utan att för första gången bli uteslutna, visserligen hade vi 23 fel (innan reglerna om att 20 fel resulterar uteslutning kom) men jag var så stolt. Efter det startade vi fyra tävlingar till och då fick vi 16, 8, 4 och slutligen, på vår sista tävling tillsammans satte vi äntligen vår första nolla!! Totte, som aldrig knappt vågade sig in på en bana hade tillslut, med min hjälp, vågat sig över varenda hinder, jag har aldrig varit så otroligt stolt som jag var då, jag bara grät och grät och berömde min fina lilla ponny. Så mycket jobb som det krävts, alla tårar och allt slit, det var helt plötsligt värt varenda minut.

Vid den här tiden var jag och Totte bästa kompisar, vi litade på varandra till hundra procent, och det var då allt tog slut. Min ridlärare tyckte jag hade växt ifrån Totte utvecklingsmässigt och kroppsmässigt, jag skulle fylla 18 år och skulle inte få tävla honom längre, det var helt enkelt dags att lämna över honom till någon annan. Detta tyckte såklart inte jag, men det fanns inget jag kunde göra, vår tid var slut.
Totte står fortfarande kvar på ridskolan så jag träffar honom varenda gång jag är där, jag har dock svårt att se på honom nu då är så olik sig. Han får inte hoppa längre på grund av dåliga ben, och han går nästan bara på småbarnslektioner. Han har tappat all sin forna form och ser exakt lika tråkig ut som när jag först började rida honom, plutten!

Det finns ingen som gjort så stort intryck på mig som denna lilla ponny, att gå från hat till extrem kärlek är en lång resa och en resa jag aldrig kommer glömma. Tack Top Gun, för allt!

Står fel i resultatlistorna för dagen, enligt dom kom jag precis utanför plac vilket inte stämmer.
Hon som enligt resultatlistorna kom 4a gick nolla i grunden och hade 5 fel i omh, och hon som enl resultatlistorna kom trea i klassen vägrade i grunden och fick sämre tid än mig, har mejlat dom om detta så de ändrar förhoppningsvis så det blir rätt snart.

Har tagit mig en skön powernap nu hela eftermiddagen, sov inte mer än 3 timmar inatt så det behövdes verkligen efter en sån här tävlingsdag! Nu ska jag iväg och hyra film och äta massor med onyttigheter.
Ha en bra söndagskväll allihopa!

Tävlade som tidigare sagt på UVFK idag, Terrano var bäst som vanligt!

100 cm - Väldigt tungt på framhoppningen så han vågade inte riktigt suga tag i hindrerna utan gick mest och kände sig för, fick puscha honom väldigt mycket för att få en ärlig bjudning men till slut vågade han ta för sig lite mer.
Var mycket bättre underlag på hoppbanan så la upp tempot som vanligt så han inte ska hålla på att stanna, kollade som sjutton på de flesta hindrerna men hoppade med övertalning. Rev tyvärr det näst sista hindret i omhoppningen, blev lite halvdistans ur svängen och Terrano hoppar av för tidigt istället för lite närmre som han brukar vilja, blev inte riktigt klar i handen och han räckte inte ända över oxern, utan snuddade med bakhovarna och bommen föll. Hade den bestämt sig för att ligga kvar hade det blivit vinst för oss, nu slutade vi istället på en 7e plats av 5 placerade. Sånt man kan gräma ihjäl sig på, det var SÅ nära!

Mamma fotade denna klass, dock måste mamma kommit åt någon ratt för bilderna blev extremljusa, tack gud för photoshop säger jag bara!